Jag har haft en lång semester på nästan ett år. Det har varit jättehärligt. Men nackdelen med semestrar är ju att man äter gott och går upp i vikt. Detta är ju så klart härligt för stunden men när man kommer hem så är det inte lika kul. Nu är jag som sagt hemma… Jag har bestämt mig för en målvikt på 80 kg och jag har en deadline. Nu är det bara en strikt pulverdiet som gäller tills man kan våga gå ut igen.

Jag har också satt upp mål för mig själv vad jag ska göra när jag lyckats tappa några kilo. Först och främst (innan jag går ner) ska jag göra något åt den dåliga andedräkt jag har dragit på mig. (Kan det vara för att man har hål i tänderna?) Men sen när jag gått ner lite ska jag börja med att försöka hitta kärleken online. Jag har blivit tipsad om ett par bra riktigt bra dejtingsidor som jag ska testa. Det känns inte som att jag har så mycket att förlora på det. Samtidigt är det mycket lättare att leta online än ute på krogen. Alla vet att det inte går att plocka upp en tjej i baren. Främst för att det inte går att prata med varandra på stockholms krogar. Det är på dansgolvet man kör. Men det är svårt eftersom jag varken kan eller vill dansa. Jag har ett gammalt hopparknä som aldrig vill läka… Så online it is!

Jag åker tunnelbana nästan varje veckodag. Det är inget speciellt med det. Ibland är det barn som gråter, någon som pratar högt i mobiltelefonen. De flesta brukar läsa metro. Alla är i sin egna värld men man kollar gärna omkring sig för att se om något intressant händer.

Idag och i fredags åkte jag pendeltåg i rusningstrafiken. Det är en helt annan stämning på pendeln. Ingen pratar. Man sitter med en bok och läser för själv. Man tar inget intresse av någon annan på tåget. Vissa har till och med lutat sig tillbaka för att vila ögonen.

Jag tror att det kan ha att göra med att pendeltåget är en tryggare miljö. Man behöver inte alltid vara på sin vakt. Det kan också vara ett typiskt stockholmsbeteende som jag ser på tunnelbanan. På tunnelbanan sover man aldrig frivilligt. De enda gångerna när någon somnar är om man är totalt utmattad och har kämpat i 10 minuter för att hålla sig vaken.

Flytten häromdagen gick som väntat inte riktigt som jag först trodde. 20 minuter innan jag skulle komma till gamla lägenheten så messade jag min kompis för att fråga hur flyttstatusen såg ut. Hon svarade att hon var på väg till plugget, men hennes sambo snart skulle vara där. Aja tänkte jag. När jag kom till lägenheten så träffade jag sambons föräldrar. Sambon kom snart med en skåpbil och vi började lasta in grejerna.

30 minuter senare skulle sambon dra för att skriva kontrakt och sen skulle han till jobbet. Jag och sambons pappa lastade klart lastbilen, åkte till nya lägenheten, lastade ur, kom tillbaka och körde sedan det andra och sista lastet till nya lägenheten. Då kom min vän från skolan. Jag åkte med pappan och lämnade hyrbilen och sen åkte jag hem.

När jag fick frågan om jag ville hjälpa till att flytta så trodde jag inte de menade att jag skulle flytta åt dem. Aja. Jag var effektiv de 5 timmar som jag sprang där så det kändes bra. Min vän frågade om jag skulle komma tillbaka till nya lägenheten efter jag lämnat bilen. Men det kände jag inte för. Då var de redan överbemannade och jag skulle inte känna mig effektiv att packa upp deras grejer. Nu hoppas jag att de får ordning på sina grejer och att de kommer trivas i nya lägenheten.

Jag tror det just nu är den tiden på året då många flyttar. Förra året hjälpte jag vänner att flytta 4 gång i april-maj. Idag ska jag göra årets första flytt. Senare i maj ska jagsjälv flytta. Det är ju nu fåglarna letar efter nya bon så det är väl inte mer aän naturligt att människor också gör det.

Idag ska jag inte vara chafför som jag brukar utan jag ska bara gå och bära lådor. Jag har inget med planeringen av denna flytt att göra och de som håller i det är inte kända för att organisera och effektivisera. Jag tror det kommer vara många situationer där vi tycker helt olika och jag kommer bita ihop och göra det på fel sätt för att visa hur bra vän jag är. Men men. Jag hoppas att det finns en bil och släp så vi slipper flytta med tunnelbanan…

Man vet att Svenskar anses som tillbakadragna och inte alls så pratsamma mot främmanade människor. Detta blir ofta ett samtalsämne om man träffar en nyfiken utlänning. Framförallt om man själv är turisten. Jag pratade med en amerikanare för ett tag sen. An frågade och jag förklarade att man pratar inte med någon i hissen. Man sätter sig inte nära någon på bussen. Man erbjuder inte sin hjälp till någon som inte ber om det. Amerikanaren var road av mina svar. Efter ett tag frågade han: Hur träffar du nya vänner?

Jag fick tänka ett tag. Jag var på väg att svara: ”det gör vi inte”. Men sen kom jag på att svenskar träffar nya människor på den gemensamma arbetsplatsen eller genom vänner vänner. Jag fick ett mycket konstig blick mot mig. Amerikanaren skakade på huvudet och sa: ”You guys are crazy…..”

Nästa vecka bär det av mot London. Äntligen ska vi åka dit. Tjejen ska göra massa shoppande så klart men jag ska turista och uppleva saker. Vad är det för mening att springa runt inne i ett köpcenter man vill ju se grejer.